91:an nr 16 2017

Omslag av Tobias Sjölund. Ett sommaromslag som varken läggs på minnet eller lockar till läsning.

Inleder med serie av Tobias Sjölund och Jimmy Wallin. Jimmy har en lite egen stil i sitt manusförfattande oavsett serie det handlar om. Hans 91:an har ännu inte riktigt klaffat och manuset känns även denna gång lite krystat och barnsligt. Tobias Sjölund har helt klart blivit bättre på att teckna våra svenska soldater, man kan jämföra med tidigare stil i en repris längre fram i tidningen.

Som första serie lämnar den mycket att önska. Inte att idén i sig skulle vara dålig, men den känns inte helt genomarbetad.

Jonny Nordlund och Jesper Karlsson fortsätter med en tvåsidors serie. Nordlund hade en period där man kunde tro att han hade en uppsättning färdiga figurer han bara återanvände om och om igen. Det har blivit bättring på den fronten. En helt ok serie.

Därefter följer Kronblom. Nu har jag inte läst 91:an på ganska länge och vet således inte hur arbetet fortgår med denna serie. Senast jag hörde något hade Gunnar slutat göra nya avsnitt. Om detta är en repris eller en serie av Jonas kanske någon läsare kan upplysa om?

För om det är Jonas så skulle jag vilja påstå att han har blivit bättre i sitt skapande. Men om det är Gunnar så känns avsnittet tämligen vagt. Han har ju briljerat många gånger med sin Kronblom. Jag upplever inte att sonen har riktigt kommit dit ännu men är övertygad om att det är möjligt att närma sig sin faders kvalité så småningom.

Ferguson av Alf Woxnerud behöver inte ta upp mer plats än en eller två sidor. Av och till är den väldigt kul, andra gånger inte. Snillen spekulerar brukar min far ha väldigt roligt åt och den här gången ligger det något i det. Se själva nedan.

(Klicka på bilden för att förstora)

Och så var halva tidningen passerad. Och det bästa återstår. Nämligen repriser.

Rudolf Peterssons 91:an är ju så bra att man inte kan låta bli att läsa dem med ett leende på läpparna. Jag får alltid ett så starkt köpsug efter de samlade årgångsböckerna när jag läser dessa sidor. 91:ans finurlighet är det få som har kunnat efterapa, kanske Egerbrant om än i lite snällare tappning.

Vad Tobias Sjölund ville med sitt bidrag av Livet hemmavid den här gången fattar jag inte. Det finns bra episoder ibland, men tyvärr. Inte den här gången.

Så följer Åsa-Nisse och 91:an-repriser. Att avsluta med Egerbrant gör att man känner sig nöjd med helheten. Ett riktigt smart drag, för tidningen startade lite tråkigt.

Bättre var presentboken jag fick i samband med tidningen. Återkommer ut i veckan om den.

Ha det bra så länge, vi hörs nästa gång!